Just i denna stund skulle jag helst av allt sätta mig i bilen och styra den mot Österlen. Till denna underbara plats. Där skulle jag vila själen, gå långa promenader längs vattnet och bara se till att läka. Skulle behöva det efter dagarna som varit.
De har varit tuffare än vad jag vill erkänna.
Och att jag ikväll har en träff med den där grabben som jag träffade för två veckor sedan gör inte saken bättre.
Är inte redo för detta!
Är inte redo för något nytt och för att börja engagera mig för någon annan.
Jag känner rädsla blandat med skuld inför kvällen.
Rädsla som är relaterad till sommarens händelse! (är det normalt att man misstänker även den mest oskyldiga, vänliga människa???)
Skuld gentemot dig. Du som ständigt finns i mina tankar och i mitt hjärta, men som ändå är så långt borta. Du...som egentligen aldrig riktigt tillhört mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar