let me be that bird

Natten faller mer och mer, det blir mörkare och mörkare.
Kryper i kroppen på mig, så fruktansvärt rastlös. Jag är på landet för att få stillhet och ro, men det blir totalt raka motsatsen.
I stället för att slappna av och ta vara på stillheten känner jag hur panikångesten inom mig växer och jag måste ut. Få breda mina vingar, bara för ikväll.

Problemet är att landet, ÄR LANDET!
Så länge man kan köra bil, inga problem.
Problemen uppstår när man tagit ett glas rött, eller två. Och det är precis efter de där två glasen som rastlösheten växer som mest.
Det är nog dags att återuppta min terapi snart, innan detta ballar ut totalt i någon okänd bokstavssjukdom.