Rastlösheten sköljer över mig. Det kryper i hela kroppen och jag kan inte sitta still.Så många dörrar som nu låsts upp, men jag vet inte ännu vilken dörr som ska öppnas. Det känns som jag kastat mig ut i universum och inte hittar något att greppa tag i.
Samtidigt som det är skrämmande är det väldigt spännande och utmanande. Och jag har själv satt mig i situationen.
Innerst inne vet jag vad jag vill och jag har ett tydligt mål. Men vägarna dit är inte alltid som en highway. Utan ibland måste man bromsa in och ta stigarna. Just nu är stigarna många och det är svårt att veta vilken som på bästa sätt leder mig fram till målet.
Det är just det som skapar denna enorma rastlösheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar