almost a week....

Har varit rejält nere i träsket under den senaste veckan.
Hade det inte varit för mitt fantastiska arbete hade jag nog fortfarande legat i sängen som ett apatiskt flyktingbarn.

Dessa känslomässiga svallningar tär rejält på en och det är verkligen svårt att sätta ord på dem. Men ni som är eller har befunnit er i skiten vet vad jag pratar om.
Hela ens tillvaro, allt, är som en grå/brun dimma och man tappar totalt uppfattningen om tid och rum.
Något som jag helt klart måste se till att göra nu är att skaffa mig rikigt hjälp. Eller riktigt bra hjälp för livet är för kort för att genomlida på detta sätt.