där dimman möter snön

Den första tiden på detta nya år har gått så galet fort.
Som en skenande häst har dagarna rusat fram och först i dag har jag kunnat stanna upp och ta en paus.

Medans jag sitter och tittar ut genom köksfönstret och ser den tjocka dimman som möter snön, funderar jag på hur bra det nya året börjat.
När jag tänker på allt som hänt under dessa tolv dagar ler jag för mig själv och inombords börjar fjärilarna cirkulera. Jag känner hur styrkan inom mig växer sig mer och mer stark.
Det är fantastiskt att få känna så här och jag kan nu se ljuset i tunnel.