Family

En bra dag som dock avslutades på ett mindre angenämt vis.
En meningsskiljaktighet med min mor som gjorde henne tjurig, som i sin tur gjorde att jag blev rasande irriterad.

Jag blir besviken på mig själv att jag i dessa lägen inte bara tar ett djupt andetag och går vidare. Utan likt en hetsig italienska brusar jag upp och blir som en tornado inombords.
Men så ställer jag mig också frågan, när är det dags för en mor att släppa taget? När är det dags för en mor att faktiskt backa undan? Ge förhållandet till sina barn en lagom distans och i stället finnas där som en vis mentor man kan komma till för råd.

Det är i alla fall den typen av mor jag en gång i framtiden hoppas på att bli.
Inte någon som försöker styra mina barns val, efter mina egna drömmar och mål.