Att falla, men sedan resa sig igen

Det finns fortfarande dagar då marken bara försvinner under mig och jag tappar fotfästet helt. Dagar då jag varken vet ut eller in.
Igår var en sådan dag där allt, bara allt rasade utan någon igentligt anledning.

När jag klev innanför dörren igår kväll snurrade hela hemmet och jag fick hålla mig i väggarna för att ta mig genom hallen, in till sovrummet.
La mig på sängen och bara stängde ute världen. Låg på mage och bara lät allt försvinna.

I morse vaknade jag av en klarblå himmel och fågelsång.
Alla demoner var som bortblåsta och när jag klev ur sängen kände jag hur jag återigen växte för varje steg jag tog.
Idag har jag rabblat mina inre mantran i hopp om att besegra de onda tankar och energier som strömade ur min kropp under gårdagen.
Idag är det endast god och stark energi som fyller min närvaro och snart, mycket snart kommer något riktigt gott slå in.

Det gäller bara att resa sig upp och se faran i vitögat och sluta skydda sig själv mot allt hela tiden. Det är dags att våga ge sig på nya utmaningar för att ta ytterligare ett steg framåt i utvecklingen.